Som med alla populära åsikter uppstod snabbt många myter och påståenden kring ämnet probiotika vilket gör det ännu svårare att välja ett lämpligt preparat. Vi tar en närmare titt på de mest utbredda myterna:

De olika preparat som vi analyserade skilde sig mycket från varandra. Det var särskilt tydligt när det gällde till exempel antalet analyserade bakteriestammar samt dosering och förpackning. Alla dessa kriterier avgör i slutändan kvaliteten på en produkt.

En anmärkning: bort med tassarna från billiga erbjudanden! För god grundforskning, noggrant urval av bakteriestammar, hög dosering och lämplig förpackning har sitt pris.

Faktum är att vissa bakterier, särskilt bifido- och mjölksyrabakterier, är okänsliga för magsyra. Även om det kan låta förvånande i början är det logiskt – de bakterier som redan finns i våra tarmar och som vi har fått i oss genom kosten har ju också tagit den här vägen och kommit levande till våra tarmar.

Å ena sidan finns det förvisso livsmedel med probiotiska egenskaper. Till exempel yoghurt men även surkål och den för närvarande populära koreanska kimchin innehåller mjölksyrabakterier. Det handlar dock oftast bara om ett fåtal olika stammar. Å andra sidan bör det noteras att många produkter pastöriseras vilket dödar bakterierna (både de goda och de dåliga).

Bra preparat innehåller å andra sidan minst 20 miljarder koloniformande enheter (CFU) per kapsel.

Många studier har visat sambandet mellan tarmmikrobiomet och hälsan. Ett forskarlag från Chicago visade till exempel att möss med försvagat immunförsvar hade mycket större chans att överleva efter kontakt med patogener efter att ha matats med mikrobiomet, dvs. mikroorganismerna, från friska möss. Liknande studier har också gjorts med exempelvis allergier och trötthet.

Tanken med så kallad probiotika är att stödja tarmens mikrobiom på lång sikt. Med tanke på hur många bakterier våra tarmar innehåller är det uppenbart att det är nästan omöjligt att uppnå fantastiska resultat över en natt.

Även om vissa människor märker av små förändringar efter den första veckan (särskilt när det gäller matsmältningen) rekommenderar specialister på mikronäringsämnen, till exempel Martin Gschwender från Tyskland, att probiotika administreras under en period på minst 2–3 månader.

Efter en grundlig undersökning har redaktionen tillsammans med experter identifierat de fem viktigaste kvalitetsegenskaperna och sedan testat fem för närvarande mycket välkända produkter med hänsyn på dessa egenskaper.

Ett bra mikrokulturpreparat strävar efter att komma så nära sammansättningen av ett balanserat mänskligt tarmmikrobiom som möjligt. I en mänsklig tarm finns inte bara 3 till 10 olika bakteriestammar utan betydligt fler. Följaktligen bör den innehålla minst 50 olika bakteriestammar.

Även om siffror som 2, 4 eller 10 miljarder CFU först låter mycket imponerande visar aktuell forskning att en frisk tarm innehåller 10 till 100 biljoner bakterier. Preparat med för låg dosering är därför inte tillräckligt betydelsefulla för att faktiskt åstadkomma en förändring.

Experter rekommenderar för närvarande produkter med minst 20 miljarder CFU.

För att mikrokulturerna ska kunna kolonisera tarmen och utföra sitt arbete där behöver de en lämplig grogrund: en intakt tarmslemhinna. Problemet är att tarmslemhinnan ofta är skadad särskilt vid tarmproblem. Det gör det svårt för de goda bakterierna att kolonisera.

Förutom bakterier bör mikrokulturpreparat därför också innehålla ämnen som stöder tarmslemhinnan, till exempel B-vitaminerna niacin och biotin.

Bakterierna i ett mikrokulturpreparat försätts i ett slags dvala under produktionen genom frystorkning. När de kommer i kontakt med fukt ”vaknar de till liv”. Om det då finns tillgång till lämpliga födokällor – vilket är fallet i tarmen – frodas bakterierna. Problemet är att många förpackningsformer inte skyddar preparaten tillräckligt mot fukt.

Om kapslarna exempelvis inte är förpackade individuellt utan tillsammans i en plastburk eller glasburk kommer kapslarna i kontakt med luft eller fukt varje gång de öppnas.

Resultatet: bakterierna kan vakna för tidigt men hittar sedan inte någon mat i kapseln – och svälter ihjäl.

När det gäller plastförpackningar är en ytterligare komplikation att materialet inte helt utesluter fukt. Små mängder fukt kan passera genom förpackningen. I dessa fall är det inte ovanligt att alla bakterier som finns i kapslarna är döda när de intas.

Guldstandarden för förpackningar är den så kallade aluminium-aluminiumblistern. Där är varje kapsel individuellt inbäddad i en aluminiumkammare och därför optimalt skyddad.

Tyvärr finns det knappast några lagstadgade krav för produktion av mikrokulturpreparat. Av den anledningen annonserar många tillverkare med certifieringar – men dessa täcker ofta bara en minimistandard. Det är därför särskilt viktigt att ta en närmare titt på de certifieringar som annonseras.

Den högsta farmaceutiska produktionsstandarden säkerställs genom produktion i enlighet med GMP (Good Manufacturing Practice).

Endast hos GMP-certifierade tillverkare kan konsumenterna vara säkra på att mikrokulturpreparaten har tillverkats enligt denna särskilt höga standard.